mittlivsomveterinarstudent.blogg.se

Dagen till ära bar jag min fina svarta hatt. Det har  nämligen små-duggat mer eller mindre hela dagen, så lite att det hade varit överdrivet att ha ett paraply, men lite för irriterande att få de där smådropparna i ögonen, därför blev hatten den perfekta lösningen. 

Jag älskar klassiska accesoarer, såsom hatt exempelvis, det är både snyggt och feminint tycker jag. Dock har jag en tendens att bli lite "för rädd om" mina saker, jag har t ex flera hattar, men då fallet ofta (tyvärr!) är så att de saker jag fastnar för och köper brukar vara med en för stor prislapp för en student, så blir jag lite försiktig med att använda just dessa saker, jag vill liksom inte sita på dem i "onödan". Eller så här var det till för något år sedan, tills jag insåg att jag har plagg i garderoben som hade hängt därinne hur länge som helst, vissa med prislappen på fortfarande. I det ögonblicket insåg jag att det var slut på "samla på sig" saker som inte kom till användning, därför använder jag det mest jag köper oftast inom kort framtid. Så har det även varit med hattar. Men numer är jag alltså lite bättre på att faktiskt använda mina saker.

På tal om hatt...När man åker så mycket kollektivt som jag gör, så stöter man ofrivilligt på lite speciella människor, lite "original" kan vi kalla dem. Idag var en sån dag. Idag var det dock ett ganska roligt "möte" som fick mig att småskratta lite inombords. Jag skulle precis hoppa på Metron i Köpenhamn, när en man kommer fram och petar lite lätt på mig, varpå jag förvånat tittar upp på honom.

-Är du från Paris, eller skall du till Paris, frågar han mig.

-Ehm, nej skall jag inte, svarar jag. När mannen hör att jag är svenska, ler han jättestort och talar om att svenska minsann är nästan lika vackert som franska. Sedan ger han mig beröm för min hatt och säger att jag klär i den. Jag hinner knappt säga "tack" innan försvinner han iväg. Det bör tilläggas att mannen ifråga ser ut att vara direkt tagen ur en engelsk jakt, tänk er tweedkavaj, jakt-knicker, gubbkeps och allt det där. Dessutom hade han en träkäpp som såg dyr ut. 

En käck liten gubbe, jag undrar om det var hatten han tog mig för att vara "fransk" på? :-)

 

Bjuder på en "selfie" på mig & hatten. Visste ni förresten att just ordet selfie är ett ord som numera är med i den svenska ordlistan? Undrar om det är instagrams och facebooks förtjänst?

 

 

Just nu är det 100% eller inget. Jag väljer det första.

Ett nytt hål i bältet eller mitt livs utmaning, jag vet inte.

Men jag vet att jag skall dit. Jag vet inte om jag kommer klara det,

men jag försöker hellre och misslyckas, än låter bli och undrar hur det skulle ha varit om jag försökte.

Jag har inget att förlora, mer än några extra kilo. Oavsett hur mycket svett, blod och tårar som skall till, så skall nå dit jag vill. För jag vet att jag kan och jag skall.

 

 

Nu sitter jag här framför datorn och avnjuter doften av min nylagade risotto, som sprider sig i mitt kök. Gud, så hundgrig jag blir bara av tanken att snart få äta denna underbara italienska rätt, som står högt bland favoriterna hos mig. Ni som känner mig vet att jag är väldigt betuttad i allt som heter Italien och Italienska köket är en stor favorit, än om den inte alltid är det nyttigaste alternativet. Men just idag så känner jag mig extra förtjänt av en god måltid. En måltid som jag hade satt upp som mål skulle vara klar att servera kl 20.00. Inte illa pinkat för att ha börjat göra den efter kl 19...

Det är härligt att kunna hålla sina deadlines och klara sin mål. Ett annat mål jag faktiskt har klarat är just det som rubriken omskriver, nämligen att hålla ett löfte, som jag givit mig själv förra veckan.

Nu låter det som att jag inte brukar hålla löften mot mig själv, haha, men det brukar jag faktiskt. Dock var det i just detta avseendet ett lite jobbigare löfte att klara av att hålla, då jag för tillfället håller på att avancera min löpträning och ta den "till nästa nivå". Kanske ni tänker vådådå? Men just detta löftet var dock lite extra kämpigt att klara av just vecka som gick, då jag dels var på jobb mellan ca kl 7- 17.30 VARJE dag, jag hade hand om lilla Nelli på helgen, hade Fredrik på besök hela helgen samt skulle annordna en familjemiddag på helgen. Utöver detta så var målet att springa och inte springa mina 2 mil/ utan addera ytterligare 1 mil, dvs 3 träningspass på en vecka. Normalt sätt brukar jag springa tisdagar och torsdagar, men nu skulle det adderas ytteligare ett pass. Lätt kanske ni tänker, men nej, lätt var det baske mig inte, då jag i princip däckade i sängen kl 20 på fredagen, efter jobbet, så trött var jag, både mentalt och fysiskt, men främst mentalt. Att fara och flänga är jag van vid, men ibland så säger det stop och det gjorde det sen, i lördagsem/kväll. Jag och Fredrik hade planerat att springa ihop på lördagen, men det fanns liksom inte ork eller energi eller tid hos någon av oss till det. På söndag när jag återvände hem från stallet så var jag lite bitter, då min och Fredriks löprunda inte hade blivit av på lördagen och nu stod jag här mitt på söndagen och behövde åka och handla till den där middagen vi skulle ha på kvällen. Handlelista skulle skrivas, matvaror inhandlas, matan lagas, osv osv, ni fattar själva, MYCKET att göra, men så LITE tid. Dessutom hade Fredrik fått ont i halsen och var av förståeliga skäl inte särskillt pigg på att löpträna med mig.

Paniken började då smått infinna sig hos mig, skulle jag som verkligen LOVAT mig själv att "no matter what" ge mig ut och springa min så efterlängtade, löprunda, behöva strunta i det?! Nä minsann tänkte jag, jag hoppade i träningskläderna och snörde på mig löpskorna och gav mig ut och gjorde min 3:e mil!! Jag var stressad, sen och allt, men JAG GJORDE DET! och det var det viktigaste, för jag menar om man inte kan hålla ett löfte mot sig själv, hur kan man då veta att man kan hålla löften mot andra? Nä, det är något som jag verkligen lärt mig, att hålla löften mot sig själv (och inte minsta andra) är något eorhört viktigt och visar att man har lite självrespekt. Och har man inte den självrespekten, hur skall man då kunna ha respekt mot andra?

Som sagt, löften är till för att hållas, precis som mål är till för att uppnås. Efter den gångna veckan så måste jag faktiskt ge mig själv en klapp på axeln och få känna mig nöjd med att jag har åstadkommit en massa bra saker och lärt mig massor. Jag ställer alltid så höga krav på mig själv att jag ibland inte inser vad jag faktiskt genomför på vägen, det är en sak som jag måste lära sig, att uppskatta det jag har åstadkommit och inte bara  ha full karriär framåt, då missar man lätt saker på vägen. 

Hur som helst mitt mål på 3 mil gav mig mersmak och nu är alltså 3 löppass i veckan något som skall hållas.Jag tycker ju att det är så himla härligt med löpning, så egentligen är det inga problem, att välja träning framför tv:n eller datorn är inget jag har svårt för, det som stressar mig är ju egentligen bara plugget. Men återigen, allt är en prioriteringssak. Jag kommer ta mina 2 "vanliga pass" och sedan försöka köra ett distanspass på helgen, där jag skall träna kroppen på att "hålla ut" mer än att springa fort. Det passar bra att göra när man är lite ledig på helgerna och kan lägga 1,5 h på löpningen utan att känna att man springer i evigheter i mörker.

Skolan har för övrigt kommit igång igen, denna veckan började en en kurs som heter "Infektionsmikrobiologi" och behandlar bakterier, virus, parasiter, mm. Tror att denna kursen kommer bli riktigt intressant, även o den blir tuff. Sedan ser jag faktiskt fram emot resten av veckan riktigt mycket. Imorgon fyller min kära syster-yster hela 15 år och det skall firas till helgen. En annan efterlängtad festlighet hålls även i Köpenhamn, eller "Fest-hos-Alex" som beteckningen som den numera går under! På lördag står även en träning för min fantastiskt duktiga tränare på schemat, dressyprogrammet skall ridas igenom för att förhoppningsvis kunna komma ut på en programridning inom snar framtid. En hel massa kul att se fram emot, efter en fullspäckat skol-vecka!

 

Önskar alla läsare en fin vecka! 

Har nämligen tenta i "Immunologi och allmän patologi" på onsdag, så det är mina planer för i helgen, typ. Jag och Fredrik skall dock faktiskt på 30-års fest ikväll, så jag tar en halvdags-paus senare, inte så synd om mig ändå,med andra ord!! Skall bli väldigt roligt att gå på den festen, människorna som Gustav känner brukar vara väldigt roliga och festglada så det kan ju inte annat än att bli lyckad tillställning.

Känner att jag har pluggat på bra i veckan, så har för en gångs skulle inte så dåligt samvete för att kag går på feat helgen innan en tenta. Jag och Annika har suttit typ varje dag denna veckan så gått från morgon till sen eftermiddag och nu hinner jag förhoppningsvis med en del under dagen här. 

Kursen har varit bra, mycket detaljer att ta in, men nu när man förstår hur saker och ting hänger ihop så känns det faktiskt bra!! 

Nu måste jag back to business, så att säga! 

Önskar alla läsare en bra helg!! /N