Det där med att "bara" ta en bild...
Idag gick det upp för mig hur svårt det egentligen är att "bara ta en bild", åtminstonde om man är en fotonörd som jag (eller min vän för den delen!). När man exempelvis ber någon att ta en bild på en, så handlar det ju oftast för den tillfrågade personen om att just göra det man blivit ombedd att göra: att ta en bild, "här och nu" och få med det som sker i just det ögonblicket. Kanske vill man bli fotograferad som turist när man står framför/bredvid någon sevärdhet eller liknande eller en ögonblicksbild från en fest eller liknande. För dem flesta personer räcker det. Man är helt enkelt nöjd om bilden och någorlunda skarp och man inte blinkar.
Men INTE när man heter Nathalie....Nä, i mitt huvud har jag nämligen redan innan ett foto tas, målat upp i mitt huvud en EXAKT bild av vad som skall vara med och vad som INTE skall vara med i bild...Det värsta med att "tänka" som jag, är att det är svårt för en annan person att se "det jag ser", eftersom man ofta ser saker och ting lite annarlunda jämfört med andra. Problem nr 2 är också att jag är ganska envis och ger mig sällan förän jag har "bilden".
Dessa problem (ja, ibland är de faktiskt ett problem!) ställer till det ibland, både för mig och för den som skall agera fotograf...Jag blir nämligen tyvärr väldigt sällan nöjd med bilder, eftersom den bild jag har av hur jag vill att "slutliga fotot" skall se ut, oftast inte är densamma som fotografen tänker sig. Det har någon gång nästan gått så långt att jag och Fredrik, som av naturliga skäl ofta får agera fotograf på mina diverse upptåg med hästar/resor och annat hittepå, blivit irriterade på varandra. För en bild liksom!
Ibland kan det tas huuur många bildersom helst, men jag är ändå inte nöjd - för bilden ser ju inte ut som jag "hade tänkt mig". Ibland tycker jag nog att det t.o.m är lite pinsamt att jag inte blir nöjd, utan kan hålla på hur länge som helst, bara för att få till en "perfekt" bild!
Även mina vänner får ibland erfara denna sidan av mig, nämligen att jag tyvärr har en viss envishet och tendens till att arrangera och "fixa" i en bild tills jag blir nöjd eller tills de förstår hur jag vill att bilden skall bli!
Idag var inget undantag. Jag och Ameli bestämde oss för att gå en promenad efter lunchen (är man sjuk och inte kan träna, ja då får man nöja sig med att gå!).
Jag hittar jag ju jämt något jag vill ta kort på när jag är ute och går och idag var inget undantag, jag fann nämligen en häst, ingen riktig såklart, men en stor metallhäst i naturlig storlek och den fick vi för oss att ta foto med!
Sagt och gjort...Jag vill ju alltid försöka få till bästa möjliga foto, så för mig var det "inget konstigt" att börja afixa och grejja för att få en bättre bild, även om det innefattade att flytta på skyltar, mm som stod ivägen...Haha! Folk som passerade måste ju ha undrat vad vi sysslade med! Stackars Ameli! :D (Ameli om du läser detta - hoppas det inte var allt för pinsamt idag ;-))
Men, tja vad gör man inte för att få en bra bild?!
Döm själva, före:
Och efter :D
På vår lilla promenad i Fredriksbergsparken såg vi dessutom en massa djur, både elefanter, nästintill tam ekorre och en massa ankungar! Är det något som är vår för mig så är det när alla djur-bäbisar kommer, det är så underbart att se!
Ser ni elefantbäbisen i bakgrunden?
