mittlivsomveterinarstudent.blogg.se

Ja min blogg är tyvärr inte högprioriterad just nu kan jag ju erkänna.
Tråkigt att jag inte hinner skriva så mycket som jag önskar, men jag har faktiskt en godtagbar ursäkt tycker jag.
Jag har inte bloggat sedan innan jul, men vad är det man brukar säga - nytt år - nya utmaningar?
Jag har för första gången satt upp "mål för året" och det känns väldigt kul och peppande, när man vet vilket håll man strävar åt och vad man skall försöka uppnå.

Många av mina mål är höga, men inte omöjliga på något sätt. Ett av målen är bla att jag vill klara godkänt på alla mina tentor på veterinärprogrammet på första försöket. Det var ett mål jag har förra året och det lyckade jag ju mer än väl med. Så det fick bli ett sådant mål för 2014 också.
Jag kan däremot inte sticka under stol med att jag ofta känner en stor stress och inre oro för dem här tentorna.. Jag är en tjej som har otroligt höga krav på mig själv, både i skolan och utanför. Jag kan nog ibland verka lite snurrig när jag sitter med mina vänner och pluggar, MEN jag lovar på tentadagen så finns svaren där! Det jag kan tycka är skitjobbigt är att jag jämt underestimerar mig själv och min kunskap. Det visar sig allt i slutändan att jag kunnat mycket mer än jag trott. Så nu är slut med sånt. Jag vet att jag är bra och att jag kan!
Men jag har med tiden kommit på att min hjärna är lite som Rubik´s kub. Det är flera skikt och lager som måste snurras på, jobbas med och allting måste snurras några varv innan det sitter på plats - där det skall. Med teori brukar det vara så för mig iallafall. Men praktiska moment brukar det vara annat - där är jag rätt kvick och det behöver inte visas många gånger för att jag skall förstå och annama det som göras skall. Även om vår kära lärare har försökt snurra till det för i nuvarande kurs, Infektionsmikrobiologi, så har jag hängt med bra.
Nästa vecka är det dags - ännu en tenta skall avverkasoch nog kommer det gå bra! Jag jobbar med att snurra kuben (som bildligt skall föreställa mig hjärna!) för fullt och nog börjar alla färgerna falla på plats!

Och visst är det inte utan att jag är lite extra stressad..men för att inte avsluta på ett gnälligt och tråkigt sätt - Jag VET att det alltid finns någon som har det värre!