Tja, det är väl ungefär dem orden som kan sammanfatta denna veckan. Det och lite mera häst :-)
De små liven kan även ha med ett finger i spelet, att jag b.l.a inte har bloggat eller överhuvudtaget orkat socialisera mig med mina nära och kära denna veckan,då jag helt enkelt har varit för trött. Men ACK så glad att jag fått möjliget att få gå med veterinärerna och stundtals även assisterat dem en hel del.
Jag var inne på kliniken första dagen, i måndags, men efter det har jag i princip bara varit med ute och djurslaget ute har uteslutande varit HÄST. Jag har sett allt från en vanliga vaccinationer och tandraspningar till krampkoliker, foderstrupsförstoppningar och allvarliga hovbölder som övergått till systemisk septis.
Jag har fått "stoppa in händerna" i ett tiotal hästars munnar och kännt på deras tänder och ev bett/tandfel, jag har stått med skit upp till armbågarna, likaså med blod (på princip hela mig(!)), men jag har verkligen trivts. Visst var det lite jobbigt de stunder hästarn reste sig eller när en häst nästan trillade på mig, men det är inget jag inte kan ta. Jag vet att hästar kan vara rent jävliga att hantera ibland, men jag har aldrig varit rädd för en häst på marken, och det gav mig en trygghet i lite läskiga situationer som kunde uppstå när man hanterade dem.
Jag må verkligen säga att veterinäryrket är varierande och otroligt brett, precis som jag hade tänkt mig att det skulle vara.
Efter denna veckan har även min syn på "hästägare" ändrats, från att litegrann ha tyckt att vissa hästägare kan vara dryga allvetare och "sina egna experter i allt", har jag sett en annan sida på nästan alla hästägare, en sida som har visat en stor omtänksamhet till sitt djur - starka emotionella band, något som ibland visar sig hos vissa människor i form av en stressad, irriterad och kanske lite kort djurägare, men som egentligen bara vill sitt djurs bästa och känner en djup oro över att inte kunna påverka situationen. De förlitar sig självklart på veterinären till 200% och gör oftast det som veterinären råder dem till. Deras tacksamhet och uppskattning syns tyvärr ofta lite "i efterhand", när man ex har åtgärdat djurets problem/skada och kan tala om för ägaren att allt har gått bra. Man känner då ofta en stor tacksamhet från djurägaren, de lyssnar och tar in PRECIS ALLT man säger om eftervård, mm och tackar en mer än en gång. Inte alltför sällan bakar de kakor och skickar tacksamma mail till veterinärerna efteråt. Detta är inget försvar för att djurägarna är "lite sura" och otrevliga, men jag har förstått lite av psykologin bakom det och det är så viktigt!
Mitt tidigare beslut om att troligtvis inte satsa på att bli häst-veterinär har nu luckrats upp lite och jag tror bestämt att jag absolut nog skulle kunna tänka mig att bli hästveterinär ändå. Damn, alla dessa val. Men det är, hur jag än gör, bra att inte stänga några dörrar.
Jag är efter denna veckan även ett levande bevis på att veterinär-yrket är ett "skitjobb" i flera aspekter, både vad gäller den faktiska nerskitningen av sig själv, djuret och närmiljön man befinner sig i, men även arbetstiderna och bemötandet man får av djurägarna variera. Men ändå vill jag nu mer än någonsin tidigare bli veterinär. Jag trodde inte motivationen kunde få en sådan fantastisk skjuts uppåt efter en vecka ute i verkligeheten, men det var möjligt! Känns skönt att jag inte blivit avskräckt i alla fall ;-) Jag har förhoppningsvis gjort bra ifrån mig, för jag var välkommen tillbaka i framtiden om jag kände för att ta någon vecka till, det känns ju bra!
Så nu är det bara att köra på så att jag en dag själv kan ha en liten praktikant gående bredvid mig en vacker dag ;-)
Nu sitter jag inkurrad i en filt, då allt utomhusarbete de senaste dagarna har gjort mig nerkyld, men jag hoppas att jag inte blir förkyld nu, då jag har en helg fullspäckad med arbete och aktiviteter framför mig!
Imorgon väntar...ja, gissa Nelli! Mera häst!
Men först skall jag möta upp min kära Fredrik, som kommer ner från Uppsala!
Ha en trevlig helg!
