Hard work pays off...
Just nu är jag bara så lycklig och glad! Den senaste 1,5 -2 v har jag vigt mitt liv totalt åt skolan. Ja, alltså inte bara 1,5-2 v totalt, men idag har haft strikt tentaplugg i 1,5 v och jag att alla som någonsin har pluggat på universitet vet hur kämpigt det kan vara. Det har inneburit ingen nästan ingen häst (åtminstone för lite!), ingen ordentlig löpträning, inga vänner (mer än min läsgrupp & Annica som har stått ut mina tusen frågor och humörsvängningar ;)) Jag har haft extremt mycket att göra och jag har överhuvudtaget inte prioriterat något annat än just PLUGGET. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan, känt mig totalt värdelös ena stunden för att nästa sekund känna mig hur självsäker som helst.
Idag var det äntligen dags - Infektionsmikrobiologin skulle sättas till "avklarade kurser"-listan. Och det gjorde den mer än väl kan jag tala om! OJ så glad jag var när jag hade haft min munta. Jag ville bara hoppa upp och ner och ge min lärare och examinatorn varsin kram. (Jag gjorde det inte, men ni förstår känslan!) Blev så sjukt nöjd med betyget också!
Jag hade ju sagt till mig själv att det skulle gå - men jag var likväl osäker. Men ännu en gång, har jag överbevisat mig själv, jag kan om jag vill och jag vet att det är hård arbete som gäller.
Jag är så himla himla glad i alla fall!
Det hela blir inte sämre av att jag nu skall gå och packa väskan, för imorgon åker jag och min fina Charlotte till Budapest! Att få göra det med gott samvete över tentan är en fantastisk känsla! Det skall bli underbart att få besöka denna staden för första gången och kunna njuta till fullo, bara slappna av och ha det gött!
Bara för att avsluta med några visdomsord:
En liten tenta på G
Tråkigt att jag inte hinner skriva så mycket som jag önskar, men jag har faktiskt en godtagbar ursäkt tycker jag.
Jag har inte bloggat sedan innan jul, men vad är det man brukar säga - nytt år - nya utmaningar?
Jag har för första gången satt upp "mål för året" och det känns väldigt kul och peppande, när man vet vilket håll man strävar åt och vad man skall försöka uppnå.
Många av mina mål är höga, men inte omöjliga på något sätt. Ett av målen är bla att jag vill klara godkänt på alla mina tentor på veterinärprogrammet på första försöket. Det var ett mål jag har förra året och det lyckade jag ju mer än väl med. Så det fick bli ett sådant mål för 2014 också.
Jag kan däremot inte sticka under stol med att jag ofta känner en stor stress och inre oro för dem här tentorna.. Jag är en tjej som har otroligt höga krav på mig själv, både i skolan och utanför. Jag kan nog ibland verka lite snurrig när jag sitter med mina vänner och pluggar, MEN jag lovar på tentadagen så finns svaren där! Det jag kan tycka är skitjobbigt är att jag jämt underestimerar mig själv och min kunskap. Det visar sig allt i slutändan att jag kunnat mycket mer än jag trott. Så nu är slut med sånt. Jag vet att jag är bra och att jag kan!
Men jag har med tiden kommit på att min hjärna är lite som Rubik´s kub. Det är flera skikt och lager som måste snurras på, jobbas med och allting måste snurras några varv innan det sitter på plats - där det skall. Med teori brukar det vara så för mig iallafall. Men praktiska moment brukar det vara annat - där är jag rätt kvick och det behöver inte visas många gånger för att jag skall förstå och annama det som göras skall. Även om vår kära lärare har försökt snurra till det för i nuvarande kurs, Infektionsmikrobiologi, så har jag hängt med bra.
Nästa vecka är det dags - ännu en tenta skall avverkasoch nog kommer det gå bra! Jag jobbar med att snurra kuben (som bildligt skall föreställa mig hjärna!) för fullt och nog börjar alla färgerna falla på plats!
Och visst är det inte utan att jag är lite extra stressad..men för att inte avsluta på ett gnälligt och tråkigt sätt - Jag VET att det alltid finns någon som har det värre!
Plugg plugg plugg!
Idag är det jag och böckerna...