Do what you wanna do
Kom att tänka på mig själv för något år sedan, då jag satt och funderade på hur jag skulle bära mig åt för att komma in på veterinärprogrammet....Jag hade bra betyg, men inte 20,0. (22,5 som det är idag)...vilket krävdes för att komma in. Jag hade heller inte 1,8 på HP och var inte supersugen på att lägga flera år på att försöka läsa upp ämnen som Bild&Form, formgivning etc (som jag in efterhand har fått höra är typ omöjligt att läsa upp), även om tanken fanns där ibland. Det kändes helt enkelt hopplöst..
Några sa att det var omöjligt, att jag skulle ge upp veterinärdrömmen, andra sa att jag skulle söka mig till andra utbildningar, som jag kunde tänka mig...Men drömmen fanns kvar, även om den låg långt inne någonstans. Dem som känner mig väl vet att jag flackade runt en hel del och provade på flera olika andra utbildningar, däribland agronom och fastighetsmäklare, men inget av dem kändes helt enkelt 100%. Den stora drömmen hade alltid funnits där, men den stora envisheten att komma dit lös stundtals med sin frånvaro.
Jag inbillade mig många gånger att jag "skulle nöja" mig när jag väl hade påbörjat på en annan utbildning, men den känslan infann aldrig sig. Jag började ta på mig fler och fler uppgifter förutom skolan för att jag skulle känna mig "för upptagen" för att tänka på vad som var rätt för mig och vad jag egentligen ville göra med mitt liv.
Jag vill bara poängtera; Ge inte upp era drömmar, på grund av vad andra säger eller tycker!
"Vi kan uträtta allt vi vill uträtta om vi ägnar oss åt det tillräckligt länge" - Helen Keller