Nu var det liksom dags igen....krock med häst. Oavsett "vems" fel det är, bilisterna, ryttarens, hästens eller någon helt annans, så snälla tänk på detta när ni är ute i trafiken, oavsett om ni gå, kör, rider osv. Var försiktiga och tänk på konsekvenserna av ert handlande. Det är inte många dagar sedan jag läste ett blogginlägg av en tjej som skrev om det här fenomenet "att passera hästar med bil". Där folk körde på tok i för hög hastighet, vilket leder till många tragiska olyckor. Jag har själv varit med om så MÅNGA gånger när bilar kör förbi en när man sitter till häst i så hög hastighet att även den mest trafiksäkra häst kan bli rädd & hoppa till. hästar räknas i Sverige som fordon och har lika stor rätt att befinna sig på vägarna som bilar, cyklar och fotgängare. Jag är fullt medveten om att man själv också skall vara uppmärksam när man rider och hålla ut till kanten, men att bilar susar förbi i 90-100 km/h så känns det inte så himla tryggt.

Så därför hoppas jag att alla bilister tänker sig för en extra gång, när de passerar en ryttare, gör det i LÅG hastighet. Man vet aldrig om hästen reagerar på något, det kan komma en plastpåse flygande eller en kanin kan komma hoppande ut på vägen. ALLA inblandade kan komma till skada...

Tack.

Jag har så länge jag kan minnas alltid varit intressrad av träning och sport. När jag gick på gymnasiet var idrott faktiskt ett av mina favoritämnen i skolan, ett ämne som jag kom att sakna MYCKET när jag vart klar med gymnasiet. Så har det dock inte alltid varit, när jag var mindre var jag ganska "dålig" på idrott, även om jag tyckte det var skoj. Jag lärde mig t ex simma mycket senare än andra barn gjorde och var länge rädd för vatten, något som jag idag inte längre är, samt att jag är helt ok på att simma, men det var något som jag skämdes för när jag var yngre. När jag skulle hoppa från högsta trampolinen i simhallen så var jag bokstavligen så rädd, att jag trodde jag skulle dö, när jag hoppade, haha!

Under min senare barndom och tonår ändrades det där dock och jag blev ganska duktig på olika sporter. Jag red aktivt & tävlade i lätta klasser i både dressyr och hoppning, spelade innebandy i ett duktigt tjejlag, jag älskade friidrott och orientering och alla idrottsdagar i skolan var mina favoritdagar. Idrotten kom alltså mer och mer att bli ett favoritäme i skolan och att jag var en av de snabbaste tjejerna i klassen gjorde ju inte saken sämre direkt.

 

 Idag är jag fortrande mycket intresserad av träning och hälsa och tränar regelbundet och gärna! Jag har inte längre någon egen häst, då jag anser mig inte ha tillräckligt med tid som en häst förtjänar, med tanke på hur späckat livs-schemat ser ut just nu. Däremot har jag hittat en annan träningsform här i livet, som jag verkligen älskar mer och mer ju längre tid som går, nämligen LÖPNING.

Min starka förkärlek till just löpning har jag ingen exakt förklaring på vart den kommer ifrån, men jag tror att en kombination av att jag tycker det är roligt, jag är bra på det och det är så enkelt att utöva, har gjort löpningen lite till ett måste i min vardag. Jag har i alla fall sedan grundskolan tränat löpning och sprungit relativt snabbt i förhållande till andra tjejer. Jag minns så tydligt en idrottlektion på min gymnasieskola, jag gick nog i tvåan, där vi sprang på tid och jag tror det var 5 km, jag sprang om alla andra tjejer (eftersom jag läste estetiska programmet på gymnasiet så var vi ca 20 tjejer i klassen och en kille) och jag kunde ha sprungit mycket längre än så. Där någonstans fick jag en liten kick av just löpning och konditionssporter i allmänhet. Jag har fortsatt springa efter den tiden och jag sprang några tävlings mil-lopp där strax efter gymnasietiden. Sedan las löpningen litegrann på hyllan då jag skaffade min andra häst och all fokus las på henne och den träningen.

 

Jag fick åter upp ögonen för löpträningen när jag och bodde i Halmstad. Jag började tränade ganska mycket och all träningsresultat sporrade mig bara till mer - jag började cykla till stallet några gånger per v (ca 3 mil x 2 ggr/v) & springa några ggr i veckan igen. Samtidigt med detta höll jag igång en häst i full kondition, som jag red 5-6 pass i veckan. När jag sedan flyttade till Uppsala för att plugga, så var jag ganska inne i träningssvängen och inte helt ovanligt började jag dagen med en powerwalk och sedan en löptur rund Flogsta-området på eftermiddagen. Motivitionen hade dock en förmåga att tryta de mörka vintermånaderna i "norrland" (läs: Uppsala), därför blev träningen lite lidande pga detta. Jag sålde även såsmåningom min fina, fina Bella - så då försvann hästträningen också. Friskis & Svettis fick blir mitt tillhåll några månader på vintern, men det tröttnade jag på rätt fort.

När jag sedan flyttade ner till Skåne igen, så återgick jag igen till min kära löpning - jag börjde springa igen och har nu hållt igång mer eller mindre 1,5 år utan några längre uppehåll. Det är underbart att äntligen ha funnit något passande, som faktiskt fungerar i längden!

 

Under våren 2013 sprang jag ett X antal tävlingslopp, 10 km och startade även min hittils längsta distans, Stockholm Halvmarathon - 21098 m. Loppet sprang jag tillsammans med Fredrik, som jag mer eller mindre tjatat mig till att han skulle ställa upp i, men sedan var det jag som tog rygg på honom när det blev jobbigt :-) Ett lopp som var väldigt roligt och gav nog oss både (åtminstonde kan jag tala för mig själv -både självfortroende och självinsikt vad gäller löpträning). Löpning är ett fantastiskt lätt sätt att hålla sig i form, det är billigt-  du behöver bara ett par bra skor och lite funktionsplagg - så är du redo, du kan utöva det vart du än befinner dig (nästan iallafall!) och du blir pigg och uthållig av det - en perfekt träningsform helt enkelt! Jag jobbar just nu på nästa övertalningsprojekt, men vi får väl se hur det går! Ni som känner mig vet nog vad jag syftar på, jag kanske avslöjar det här i bloggen, tids nog!

 

Ibland, även idag när den där "motigheten" man hade mot löpning i början - inte längre finns, så kan det ändå kännas jobbigt att ge sig ut och springa, en kall, blöthöstkväll...men då försöker jag hitta motivation i olika saker, eller rättare sagt, i olika sätt att tänka på. Man måste, som mina kära Fredrik säger - hitta ett manta, något man kan koncentrera tankeverksamheten när det känns som värst/jobbigast. Ett mantra som kan "göra jobbet" när ens kropp inte tror att den klarar de.Anledningen till att jag skriver "tro" är för att det är vetenskapligt bevisat att ca 98 % av löpningen "sitter i huvudet" - så om du bara vill så klarar även kroppen det! Det är alltid sinnet som ger upp för kroppen, även om det kan kännas tvärtom ibland.  

Något annat som kan hjälpa en att bli motiverad är att kolla på denna Nike commersial- filmen som jag länkar till nedan. Jag lovar Er, att jag lätt hade kunnat ge mig ut igen och springa milen nu direkt, så peppad blir jag av videon! Så motivatioshöjande och så otroligt peppande film, att jag med glädje hade gjort om dagens 12 km (så lättpåverkad av "reklam" är jag ;-))

 

Nike 'Rise and Shine' commercial - Find Your Greatness

 Jag och Fredrik kämpar oss igenom ett vacker Stockholm, sista delen av loppet här. 

 

 

Idag höll jag för övrigt på att få ett nervöst sammanbrott över kollektivtrafiken i Malmö. Framför allt bussarna. Hur kan man vara så fruktansvärt j*kla dåliga på att hålla tiderna?? Tydligen ser Skånetrafiken inte det som något större problem, att jag och en hel massa andra människor   tack vare dem missade både ett och två tåg imorse. Nä tacka vet jag cykeln, den kan man lita på! tänker inte sätta min fot på dem där bussarna mer än nödvändigt fr.o.m. nu!!

Bjuder på ert par bilder på den lilla rödhåriga 

damen. Ja ni förstår ju vem jag syftar på, Never Mind såklart. Det är ren och skär lycka att rida den hästen, blir alltid på bra humör efter ett besök i stallet. 

Tja, det är väl ungefär dem orden som kan sammanfatta denna veckan. Det och lite mera häst :-)

De små liven kan även ha med ett finger i spelet, att jag b.l.a inte har bloggat eller överhuvudtaget orkat socialisera mig med mina nära och kära denna veckan,då jag helt enkelt har varit för trött. Men ACK så glad att jag fått möjliget att få gå med veterinärerna och stundtals även assisterat dem en hel del. 

Jag var inne på kliniken första dagen, i måndags, men efter det har jag i princip bara varit med ute och djurslaget ute har uteslutande varit HÄST. Jag har sett allt från en vanliga vaccinationer och tandraspningar till krampkoliker, foderstrupsförstoppningar och allvarliga hovbölder som övergått till systemisk septis.

Jag har fått "stoppa in händerna" i ett tiotal hästars munnar och kännt på deras tänder och ev bett/tandfel, jag har stått med skit upp till armbågarna, likaså med blod (på princip hela mig(!)), men jag har verkligen trivts. Visst var det lite jobbigt de stunder hästarn reste sig eller när en häst nästan trillade på mig, men det är inget jag inte kan ta. Jag vet att hästar kan vara rent jävliga att hantera ibland, men jag har aldrig varit rädd för en häst på marken, och det gav mig en trygghet i lite läskiga situationer som kunde uppstå när man hanterade dem.

 

Jag må verkligen säga att veterinäryrket är varierande och otroligt brett, precis som jag hade tänkt mig att det skulle vara. 

Efter denna veckan har även min syn på "hästägare" ändrats, från att litegrann ha tyckt att vissa hästägare kan vara dryga allvetare och "sina egna experter i allt", har jag sett en annan sida på nästan alla hästägare, en sida som har visat en stor omtänksamhet till sitt djur - starka emotionella band, något som ibland visar sig hos vissa människor i form av en stressad, irriterad och kanske lite kort djurägare, men som egentligen bara vill sitt djurs bästa och känner en djup oro över att inte kunna påverka situationen. De förlitar sig självklart på veterinären till 200% och gör oftast det som veterinären råder dem till. Deras tacksamhet och uppskattning syns tyvärr ofta lite "i efterhand", när man ex har åtgärdat djurets problem/skada och kan tala om för ägaren att allt har gått bra. Man känner då ofta en stor tacksamhet från djurägaren, de lyssnar och tar in PRECIS ALLT man säger om eftervård, mm och tackar en mer än en gång. Inte alltför sällan bakar de kakor och skickar tacksamma mail till veterinärerna efteråt. Detta är inget försvar för att djurägarna är "lite sura" och otrevliga, men jag har förstått lite av psykologin bakom det och det är så viktigt!

Mitt tidigare beslut om att troligtvis inte satsa på att bli häst-veterinär har nu luckrats upp lite och jag tror bestämt att jag absolut nog skulle kunna tänka mig att bli hästveterinär ändå. Damn, alla dessa val. Men det är, hur jag än gör, bra att inte stänga några dörrar.

 

Jag är efter denna veckan även ett levande bevis på att veterinär-yrket är ett "skitjobb" i flera aspekter, både vad gäller den faktiska nerskitningen av sig själv, djuret och närmiljön man befinner sig i, men även arbetstiderna och bemötandet man får av djurägarna variera. Men ändå vill jag nu mer än någonsin tidigare bli veterinär. Jag trodde inte motivationen kunde få en sådan fantastisk skjuts uppåt efter en vecka ute i verkligeheten, men det var möjligt! Känns skönt att jag inte blivit avskräckt i alla fall ;-) Jag har förhoppningsvis gjort bra ifrån mig, för jag var välkommen tillbaka i framtiden om jag kände för att ta någon vecka till, det känns ju bra!

Så nu är det bara att köra på så att jag en dag själv kan ha en liten praktikant gående bredvid mig en vacker dag ;-)

Nu sitter jag inkurrad i en filt, då allt utomhusarbete de senaste dagarna har gjort mig nerkyld, men jag hoppas att jag inte blir förkyld nu, då jag har en helg fullspäckad med arbete och aktiviteter framför mig!

Imorgon väntar...ja, gissa Nelli! Mera häst!

Men först skall jag möta upp min kära Fredrik, som kommer ner från Uppsala! 

 

Ha en trevlig helg!

Hallo!

Idag har varit en lång men INTRESSANT dag, verkligen. 

När jag kom till kliniken på morgonen fick jag först åka ut med Louise, en ung veterinär som hade läst i Köpenhamn, precis som jag gör. Jag fick följa med ut på två olika hästvaccineringar. Louise visade mig hennes rutiner kring vaccination, bla att hon lyssnade på hjärta & lungor samt tempade. Hon visade mig även lite "teknik" kring intramuskulära injektioner, tex hur man kunde göra om hästen var lite nervös/stressad. Jag fick även se hur man fyller i pass,mm. Dvs pappersarbetet i samband med vaccinering. Det blev en del prat om hur man skall tänka med avmaskining och vikten av att ta ett träckprov innan man ber veterinären skriva ut ett avmaskningasmedel, för att undvika risken för resistens, som tyvärr har blivit allt vanligare, eftersom många hästar avmaskas på rutin, vilket man i ca 50% av fallen inte behöver göra, om man tar ett träckprov först!

 

På eftermiddagen åkte jag med en annan veterinär, Hans, en mycket duktig tysk veterinär med massor av kunskap och erfarenhet som hade flera olika intressanta fall. Jag fick vara med när hälsointyg skrevs, sårskador togs omhand, samt blodprovtagning för Cushing syndrom (ACTH). Hans tog verkligen tid på sig och förklarade saker för mig och vi hade väldigt många intressanta disskutioner under dagen. En mycket uppskattad och lärorik dag, dessa ord kan man sammanfatta tisdagen med. 

En lång dag, MEN definitivt värt ALL tid. 

 

Allt oftare känner jag att jag verkligen har valt rätt utbildning. Jag kan ärligt hittils inte komma på en ENDA gång som jag har ångrat mig att jag har bytt utbildning och faktiskt "börjat om" sedan jag valde att hoppa av utbildningen jag läste tidigare, i Uppsala. Ja kan faktiskt inte komma på något annat jag hellre skulle vilja studera. Javisst är det tufft ibland, man "är aldrig ledig" och allt det där, MEN å andra sidan, så är jag väldigt  lyckligt lottad som får göra det jag verkligen vill och vetskapen om att man kommer att tillbringa dagar med att hjälpa våra underbara fyrfota vänner och deras ägare i framtiden kan inte annat än att göra mig glad och lycklig inombords.

 

 

 

 

Vädret igår var ju helt fantastiskt, måste ha varit där bästa höstdagen på länge. 

Igår började min praktik på DV Flyinge. 

Jag blev väldigt bra emottagen, men en bra rundvisning av kliniken. Därefter hade de anställda ett lååångt möte om sin arbetsmiljö, vilket inte var så spännande för mig, men än så viktigt för dem! Resten av dagen fick jag följa med  en av veterinärerna samt en av sköterskorna, som för övrigt lärde mig hur man räknade ut antal maskar i hästträck. Och hur man "räknade om dem" till det antal man skrev in i journaler osv. 1 funnet ägg betyder 100. Så om man som ägare får ett provsvar som säger "100/g" så betyder det att man under mikroskop har funnit 1st ägg. Eller 1000= 10 ägg Ganska intressant!

Såhär såg det ut "enligt facit:

Nä nu är det dags att bege sig mot flyinge för dag nr 2! 

Ha en trevlig dag!

Hej!

Åh vilken härlig förmiddag det har varit. Jag har varit i stallet, där Chris & Tobbe har hjälpa mig med en liten hoppövning. Vi hade 4 hinder i serie på medellinjen, som vi hoppade idag, vilket både jag och Nelli tyckte var roligt. Blir mest dressyr när jag rider, så det var skoj med hoppning som omväxling. Nelli är så himla duktig & man får verkligen stärkt sitt självfortroende när man sitter på den hästen. Jag måste dock tänka på att "sitta" i sadeln, inte luta mig framåt och inte "ro" med överlivet som jag har en tendens att göra när vi hoppar. Nelli är en riktig läromästare för mig i hoppningen, även ifall jag gör fel, så rättar hon till det. Duktiga & fina Nelli. Passade även på att ta några kort, som jag lovade igår. Även om vädret är inte var det bästa idag, helt grått och dessuton småregnade det lite.  

 

Imorgon börjar mitt "höstlov", men jag skall faktiskt inte vara ledig, då jag imorgon påbörjar på min praktik hos Distriktsvererinärerna. Skall gå bredvis en veterinär i 1 vecka nu och det skall bli så himla intressant och spännande! Har verkligen sett fram emot denna praktiken. Det skall bli intressant att lära sig mer om hur de arbetar och en deras vardag på jobbet faktiskt ser ut. 

Lite bilder från dagen:

Måste bara visa er mina nya värmeljuslyktor! Dem ger ett så fint sken tycker jag. Höstmys!

Min helg startade tidigt, då jag redan kl 7 var uppe och åt frukost.

Sedan var det dags att fara till stallet, för en dressyrträning med Nelli, eller Never Mind som hon egentligen heter, hästen jag är medryttare till.

På schemat stod nämligen träning för Emelie och just idag var det träning på att gå igenom programmet LB:2 som jag har tänkt att rida under nov-dec någongång. Eftersom jag är en person som behöver ha någon form av mål med det jag gör, så är ridningen inget undantag. Jag har dock inte tävlat i dressyr på år och dar så tänkte vi att börja med LB:2. Träningen gick väldigt bra, alla vägar satt och jag kunde fokusera på korrektheten av dem, samt formen. Jag fick mycket beröm för mina "perfekt raka medellinjer", korrekta volter och fina övergångar, det som jag behöver jobba med mer är formen. Men det kommer. Jag märkte att formen kom "av sig själv" när jag slutade att tänka på.. just formen. Det där är lite lustig, för i samma ögonblick som jag som ryttare slappnar, så gör även hästen det. Då var det precis som att Nelli tänkte "nice, nu har ryttaren slappnat av, då gör jag också det". Det blev ett väldigt roligt och givande dressypass med andra ord. Imorgon står det hoppning på schemat. Skall ta med kameran till stallet och försöka fotografera damen lite, så skall jag lägga upp lite bilder här i bloggen sen.

 

 

Efter träningen så blev det en snabb vända hemåt, för att duscha och byta om, för att sedan ta mig ner till Lilla torg i Malmö & luncha med bästa Charlotte! Oj vad munnen gick på oss båda. Så som det gör varje gång vi träffas, oavsett när, var hur & hur ofta vi än ses, så har vi ALLTID så mycket att prata om. Charlotte är en superhärlig tjej, alltid glad och positiv, vilket alltid smittar av sig på mig, oavsett hur dåligt humör man själv än är på från början. En underbar vän, helt enkelt. Det blev en låång-lunch med en massa tjejsnack om än det ena och det andra. Efter lunchen så tog vi även en sväng inom Malmös shoppingstråk, innan det var dags för Charlotte att bege. 

 

Nu har jag hunnit landa i soffan och slappat lite. Riktigt skönt, med tanke på att denna helgen är den första på väldigt länge, som jag inte har någonting inbokat (mer än hästträningar :-) och det känns väldigt skönt. En riktigt skön helg med tid för återhämtning från senaste tidens fullboka schema!

 

Ha en skön lördagskväll!

/N

Kors i taket, jag har fått tillbaka min blogglust och har nu slagit slag i saken och "fixat" till bloggen lite. Okej, jag har bara gjort en header med en egen bild och lite smått och gott.  Men ni som känner mig vet hur knackiga mina IT-kunskaper är, så det här är faktiskt ett stort steg för mig. More to come...

Bloggandet har haft en viloperiod, men nu är jag mer inspirerad än någonsin, dels för att det är många i min närhet som bloggar och dels för att jag själv har fått en del nya ideér och dem gäller det att ta vara på när de kommer.

I framtida blogginlägg kommer jag till största delen att fokusera på det som berör min utbildning, men ni kommer också att få läsa om min vardag, hästeriet, mina & mina vänners galna påhitt och en hel del annat. 

 

Idag har jag haft en väldigt bra dag, jag känner mig nöjd med vad jag har fått uträttat idag.

Dagen började med att jag mötte upp Alexandra för att boka den där resan som vi så länge har gått och pratat om att vi skall göra. Nåväl, efter vår korta rese-planering så hade vi en föreläsning i patologi (ena delen av den kursen vi läser just nu), där vi gick igenom 7 olika cases. Tycker att det är väldigt intressant att gå igenom just case för att man verkligen får "testat" sin förmåga att dra slutsatser utifrån ett ex antal "påståenden" eller symptom som djuret uppvisar. Det känns lite mer "som på riktigt" att arbeta med case-baserad inlärning än att lyssna på en föreläsare från kl 8-17. Naturligtvis är det så att man behöver bägge delar av undervisningen, men jag tycker det är nödvändigt att ibland få prova på sina hitintill förvärvda kunskaper inom veterinärmedicin, vilket man just får göra när man arbetar med case.

 

Efter en lunch på "væxthuset", ett mysigt litet café som ligger vid skolan, som för övrigt hade sin sista öppet-dag idag så fortsatte dagen med makroövningar, dvs att man får titta på organ i "sin helhet" och bedöma sjukdomstillstånd utifrån deras, ofta väldigt karateristiska utseende. Idag fick vi se de preparat som relaterar till de "patologiska tillstånden" vi har pratat om på föreläsningarna, under dem senaste veckorna. Väldigt intressant!

 

Efter skolan så gick jag ner på "byn", alltså det vi svenskar kallar för Köpenhamn/ströget och fixade lite ärenden. Senare kom Christoffer ner och mötte upp mig, vi skulle egentligen bara ta en kaffe, men eftersom klockan var så pass mycket och vi båda var riktigt hungriga så slutade det med att vi gick till restaurang "Nova" och åt. Det blev  en pizza, ett glas rött och även kaffe. Bra och prisvärt ställe, om än servicen inte var den bästa. 

Efter det tog jag mig till hovedbanegården för att ta tåget hem till Malmö.