Jag har så länge jag kan minnas alltid varit intressrad av träning och sport. När jag gick på gymnasiet var idrott faktiskt ett av mina favoritämnen i skolan, ett ämne som jag kom att sakna MYCKET när jag vart klar med gymnasiet. Så har det dock inte alltid varit, när jag var mindre var jag ganska "dålig" på idrott, även om jag tyckte det var skoj. Jag lärde mig t ex simma mycket senare än andra barn gjorde och var länge rädd för vatten, något som jag idag inte längre är, samt att jag är helt ok på att simma, men det var något som jag skämdes för när jag var yngre. När jag skulle hoppa från högsta trampolinen i simhallen så var jag bokstavligen så rädd, att jag trodde jag skulle dö, när jag hoppade, haha!

Under min senare barndom och tonår ändrades det där dock och jag blev ganska duktig på olika sporter. Jag red aktivt & tävlade i lätta klasser i både dressyr och hoppning, spelade innebandy i ett duktigt tjejlag, jag älskade friidrott och orientering och alla idrottsdagar i skolan var mina favoritdagar. Idrotten kom alltså mer och mer att bli ett favoritäme i skolan och att jag var en av de snabbaste tjejerna i klassen gjorde ju inte saken sämre direkt.

 

 Idag är jag fortrande mycket intresserad av träning och hälsa och tränar regelbundet och gärna! Jag har inte längre någon egen häst, då jag anser mig inte ha tillräckligt med tid som en häst förtjänar, med tanke på hur späckat livs-schemat ser ut just nu. Däremot har jag hittat en annan träningsform här i livet, som jag verkligen älskar mer och mer ju längre tid som går, nämligen LÖPNING.

Min starka förkärlek till just löpning har jag ingen exakt förklaring på vart den kommer ifrån, men jag tror att en kombination av att jag tycker det är roligt, jag är bra på det och det är så enkelt att utöva, har gjort löpningen lite till ett måste i min vardag. Jag har i alla fall sedan grundskolan tränat löpning och sprungit relativt snabbt i förhållande till andra tjejer. Jag minns så tydligt en idrottlektion på min gymnasieskola, jag gick nog i tvåan, där vi sprang på tid och jag tror det var 5 km, jag sprang om alla andra tjejer (eftersom jag läste estetiska programmet på gymnasiet så var vi ca 20 tjejer i klassen och en kille) och jag kunde ha sprungit mycket längre än så. Där någonstans fick jag en liten kick av just löpning och konditionssporter i allmänhet. Jag har fortsatt springa efter den tiden och jag sprang några tävlings mil-lopp där strax efter gymnasietiden. Sedan las löpningen litegrann på hyllan då jag skaffade min andra häst och all fokus las på henne och den träningen.

 

Jag fick åter upp ögonen för löpträningen när jag och bodde i Halmstad. Jag började tränade ganska mycket och all träningsresultat sporrade mig bara till mer - jag började cykla till stallet några gånger per v (ca 3 mil x 2 ggr/v) & springa några ggr i veckan igen. Samtidigt med detta höll jag igång en häst i full kondition, som jag red 5-6 pass i veckan. När jag sedan flyttade till Uppsala för att plugga, så var jag ganska inne i träningssvängen och inte helt ovanligt började jag dagen med en powerwalk och sedan en löptur rund Flogsta-området på eftermiddagen. Motivitionen hade dock en förmåga att tryta de mörka vintermånaderna i "norrland" (läs: Uppsala), därför blev träningen lite lidande pga detta. Jag sålde även såsmåningom min fina, fina Bella - så då försvann hästträningen också. Friskis & Svettis fick blir mitt tillhåll några månader på vintern, men det tröttnade jag på rätt fort.

När jag sedan flyttade ner till Skåne igen, så återgick jag igen till min kära löpning - jag börjde springa igen och har nu hållt igång mer eller mindre 1,5 år utan några längre uppehåll. Det är underbart att äntligen ha funnit något passande, som faktiskt fungerar i längden!

 

Under våren 2013 sprang jag ett X antal tävlingslopp, 10 km och startade även min hittils längsta distans, Stockholm Halvmarathon - 21098 m. Loppet sprang jag tillsammans med Fredrik, som jag mer eller mindre tjatat mig till att han skulle ställa upp i, men sedan var det jag som tog rygg på honom när det blev jobbigt :-) Ett lopp som var väldigt roligt och gav nog oss både (åtminstonde kan jag tala för mig själv -både självfortroende och självinsikt vad gäller löpträning). Löpning är ett fantastiskt lätt sätt att hålla sig i form, det är billigt-  du behöver bara ett par bra skor och lite funktionsplagg - så är du redo, du kan utöva det vart du än befinner dig (nästan iallafall!) och du blir pigg och uthållig av det - en perfekt träningsform helt enkelt! Jag jobbar just nu på nästa övertalningsprojekt, men vi får väl se hur det går! Ni som känner mig vet nog vad jag syftar på, jag kanske avslöjar det här i bloggen, tids nog!

 

Ibland, även idag när den där "motigheten" man hade mot löpning i början - inte längre finns, så kan det ändå kännas jobbigt att ge sig ut och springa, en kall, blöthöstkväll...men då försöker jag hitta motivation i olika saker, eller rättare sagt, i olika sätt att tänka på. Man måste, som mina kära Fredrik säger - hitta ett manta, något man kan koncentrera tankeverksamheten när det känns som värst/jobbigast. Ett mantra som kan "göra jobbet" när ens kropp inte tror att den klarar de.Anledningen till att jag skriver "tro" är för att det är vetenskapligt bevisat att ca 98 % av löpningen "sitter i huvudet" - så om du bara vill så klarar även kroppen det! Det är alltid sinnet som ger upp för kroppen, även om det kan kännas tvärtom ibland.  

Något annat som kan hjälpa en att bli motiverad är att kolla på denna Nike commersial- filmen som jag länkar till nedan. Jag lovar Er, att jag lätt hade kunnat ge mig ut igen och springa milen nu direkt, så peppad blir jag av videon! Så motivatioshöjande och så otroligt peppande film, att jag med glädje hade gjort om dagens 12 km (så lättpåverkad av "reklam" är jag ;-))

 

Nike 'Rise and Shine' commercial - Find Your Greatness

 Jag och Fredrik kämpar oss igenom ett vacker Stockholm, sista delen av loppet här.