mittlivsomveterinarstudent.blogg.se

...heter en av de 2 kurserna som vi just nu är igång med på utbildningen. Eller egentligen på danska; mikrobiel fødevaresikkerhed, eftersom jag faktiskt läser den i Danmark :)

Kursen behandlar som man kan tyda på namnet, vilka mikroorganismer som det kan förekomma i det livsmedel vi äter, med fokus på de patogena (sjukdomsframkallande) mikroorganismer (bakerier, virus, svampar).

Kursen var till en början inte så intressant, somden faktiskt dem senaste dagarna har visat sig vara, utan liknade mycket repetion från den första mikrobiologiska kursen vi hade, nämligen Infektionsmikrobiologi. Men jag har ändrat min mening om kursen ganska rejält dem senaste dagarna, ju mer som jaghar läst och funderat kring det här med livsmedel, men även foder, som vi ger våra kära fyrbenta vänner.

Jag menar, det det är ju inte för inget man säger "du är vad du äter" och vem sjutton vill egentligen bli sjuk av sin mat??

Just dem senaste dagarna har det legat mycket fokus på vad som faktiskt gör oss sjuka och hur dessa organismerna kommer in i vår mat, samt hur de påverkar kroppens olika system.

 

 

Jag har alltid faschinerats över det här med hur olika kulturer ser på mat, inte minst hur man ser på skillnaden mellan människo- och djurmat. Jag vet t ex många som är superduktiga på foderstater och på fodersammasättning, men som tyvärr inte har så bra koll på vad de själv stoppar i sig...Jag tror nämligen att om vi skulle ge oss själv samma typ av mat (närings-, mängd- och kvalitetsmässigt) så skulle vi också se sunda, normalviktiga, friska och "blanka i pälsen"-ut. Djurens skönhet kommer till stora delar innifrån, så varför tänker inte människan på det?

Det är intressant att vi i så många fall är så noga med vad vi ger våra djur, men inte oss själva. 

 

Det är också intressant att se hur olika man ser på tillverkning/ framställning av mat i olika delar av världen och synen på mat i olika kulturer. Att tex Royal Canin (tillverkare av hundfoder) säger sig tillverka sitt foder på ett sätt, som gör att fodret rent hygienmässigt skulle kuna användas till humanbruk, medan man i vissa delar av världen sköljer sallad till humanbruk med vatten som är fekalt förorenat (kan då t ex vara smittat med Salmonella-bakerien och farligt att konsumera) är en rätt så skrämmande stor skillnad. 

 

"Alla människor sätter i sig mat, men få kan konsten att äta" är ett citat jag har hört, som jag tyvärr tror är ganska vanligt, för jag menar, med handen på hjärtat, ALLA har väl någon satt i sig en matlåda som varit en dag för gammal eller skurit bort en bit av grösak/frukt som sett dålig ut och sedan glatt ätit vidare på den?Jag kan erkänna att jag själv gjort det och gör det nog fortfarande ibland... (Min kära Fredrik tror jag däremot ALDRIG, skulle äta något sådant och det kan jag både vara imponerad men också väldigt irriterad över!)

 

Jag är nämligen en stor motståndare till att man slänger mängder av mat och är istället "rädd på andra hållet", dvs att man slänger en fullt ätbar produkt, bara för att bäst-före-datumet har passerat, utan att man tagit tillvara på sitt sunda förnufft och undersökt/tittat på/luktat/ på produkten innan man slängt den.

(Fredrik, om du läser detta, så ja - jag syftar på mjölken ;))

 

I mitt hem slängs det väldigt lite mat, det av flera anledningar. En av anledningarna är att jag inte vill "slösa" på jordens resurser i onödan, då jag är väl medveten om allt matsvinn och jag vill verkligen inte bidra till det. Sedan vet jag hur mycket miljöförstöring som matproduktionen innebär, och eftersom den maten som ligger i mitt kylskåp redan är producerad, så har dess "miljökvot" redan blivit förbrukad och då skall den bannemej inte bli större genom att jag väljer att slänga maten. Att jag lyckas med att i princip inte slänga något handlar mycket om att jag alltid försöker att dels inte köpa mer än nödvändigt och sedan se till att man alltid använder upp det man har handlat. En annan anledning, som nog är den största till att göra mig förbannad på allt matsvinn är ju att mycket av det livsmedel vi äter faktiskt är animaliskt (om man inte lever som en vegan) och om ett djur har lidit (vilket de alltid gör mer eller mindre beroende på vilket produktionssystem de hålls i samt i vilket land) så vill jag inte vara med till och göra detta lidande "onödigt" för djuren, förstå mig rätt nu, inget lidande för djur kan någonsin rättfärdigas, men om djuren skall bli mat, så är det minsta vi kan göra är att äta dem och inte slänga deras fd kroppar i soptunnan! Därför väljer jag ofta att avstå att köpa något som innehåller kött, om jag vet att det finns en risk för att det inte skall hinnas ätas upp.

 

I skolan idag tillbringade vi eftermiddagen i labbet. Ungefär 2 ggr/ vecka har vi praktiska övningar i kursen, som ger oss möjlighet att bl a lära oss hur vi hittar, och identifierar olika mikroorganismer som kan finnas i maten.

Just idag handlade det dels om att bestämma sammansättningen av den mikrobiella floran hos MAP Fisk (dvs fisk är förpackad i en modificierad atmosfär, såsom tex CO2) och som sedan har lagrats under olika förhållanden, t ex varit öppnad i olika länge (det tillväxer ju mer bakterier ju längre en produkt har varit öppen). 

 

Dagens andra övning tyckte jag var ännu intressantare, den handlade nämligen om att vi skulle testa olika livsmedel för förekomst av sporbildande bakterier (spor= ett slags vilostadium hos en bakterie, som bildas om bakterien förekommer i en för den ogynnsam miljö). 

Till denna övningen fick vi möjligheten att ta med egna livsmedel hemmifrån för att kunna testa dem. Både jag och Annica hade med oss livsmedel hemmifrån. Jag hade med champinjoner (inköpt på Maxi i söndags) och köttfärs (upptinad, men som hade stått en dag i kylen) och Annica hade en gryta som hon tillagat för några dagar sedan. Någon kanske tänker att det är väl bara att koka/steka i tillräckligt hög värme, tillräckligt länge...men nej, det räcker inte alltid, det dödar absolut de bakterier som i "sig självt" är patogena, men vissa bakterier tillverkar ett toxin (=ett gift) som kan göra oss sjuka och det försvinner inte med värmebehandling.

Idag gjorde vi alltså odlingar på de livsmedel som vi hade tagit med, för att i början av nästa vecka kunna avläsa resultaten! Skall bli så intressant att se om vi hittar någon som inte skall vara i dessa livsmedel, eller ej. På ett sätt är det ju spännande "att hitta något" men å andra sidan så betyder det ju att vi kanske ätit något som är dåligt, vilket alltid är lite läskigt...Svårt det där! Men jag lovar att återkomma med resultaten, vad de än blir!