Mitt liv fortsätter att gå i 190 km/h. Jag landade i måndagsnatt nämligen på Kastrup efter att ha tillbringat 5 dagar i Paris, men redan kvällen efter stod det nya roligheter på schemat, nämligen Justin Timberlake konsert i Parken, i Köpenhamn. 

Det var Harpas goda idé att gå på Justin och det var hon som hade fixat biljetterna, som köptes för många månader sedan och det var rena turen att resan och koncerten inte krockade. Fredrik fick sin biljett i julklapp och nu var det alltså dags att "lösa in den". En riktigt rolig kväll blev det!

 

JT riktigt bra live och jag blev positivt överaskad av både showen och musiken han bjöd på. Personligen har jag inte lyssnat på JT på något år, jag lyssnade mest på honom när jag var yngre. Han har dock skrivit en hel del musik, för mig tidigare okänd - som var riktigt bra! Att JT är en väldigt bra dansare gjorde ju inte saken sämre :D

 

Förutom dansen och musiken så tyckte jag att Justin bjöd på något extravagant när han sjöng en tribute till Michel Jackson. Fint när någon hyllar en annan artist, speciellt en som är bortgången. JT gick dessutom i i mitten bland fansen och tog en massa folk i hand. Riktigt bra "kund-vård" där :)

Som avslutning körde han kanske sina största hits hittils, så som "SexyBack", "Mirrors" och "What goes aroud comes around" och dansade, imponerande!

 

Justin håller en konsert i Stockholm nu till helgen, Ni som befinner Er där och har möjligheten att se honom, gör det - ni blir inte besvikna!

 

Ursäkta dålig bildkvalitét, alla bilder tagna med iPhone.

 

 

 

 

Fransmännen var här påskhelgen och nu är det alltså dags för oss att åka ner där! Så himla kul det skall bli. 

Jag har varit i Paris en gång när jg var yngre med mina föräldrar, men jag var nog inte mer än 12 år eller något. Även om jag minns relativt mycket från resan så är det alltid rolig att resa tillbaka till ställen man tyckte om. Paris är en fantastiskt fin stad och det finns väl inget härligare än att tillbringa några fina vårdagar i denna underbara stad med ett gäng härliga vänner. 

Efter skolan igår åkte jag direkt till stallet  där dressyrträning för Therese stod på schemat.

Jag märkte ganska tidigt in i passet att Nelli nog var lite trött efter gårdagens terrängövning, hon snubblade nämligen lite med bakbenen, vilket kan vara ett tecken på att hon kanske tog i lite väl mycket i terrängen i söndags. Jag skall väl erkänna att även jag kände av söndagens aktiviteter lite grann! 

Hur som helst så kämpade Nellan på väldigt bra, trots mjölksyran som antagligen infann sig ganska snabbt. 

Vi gjorde mycket övningar som skulle få henne jämn och mjuk i båda sidorna, ökningar, minskningar samt en hel del övningar för min sits. 

Nelli kändes ganska svår och oelastisk i vä sida, vilket vi jobbade lite extra med. 

Nelli kämpade på superbra och både häst och ryttare blev i slutet på passet rejält svettiga och genomjobbade! (och ganska möra i kropparna :-))

Jag och Nelli gjorde något alldeles extra kul igår. Jag har länge velat träna på lite terränghoppning hinder med henne och igår var det alltså äntligen dags! Det var en otroligt fin sommar(!)dag igår och då gäller det att passa på!

Vi tog oss till ett ställe som har en stor gräsyta där det finns diverse olika stockar, av lite varierande storlek- både lite lägre och lite högre. De hade även "fasta" kavaletti i form av lite mindre stockar samt någon studs- och tvåkombination. Lagom stor och grymt rolig bana att rida på, helt enkelt.

 

Både jag och Nelli tycke det var superkul, hon dundrade fram över gräset och man kände riktigt hur hon tog i lite extra när det var dags att hoppa - så glad hon var. Absolut något jag kan tänka mig att göra fler gånger!

 

Nelli är en sån häst som alltid gör rätt när man själv gör rätt och hon har lärt mig otroligt mycket på det lite dryga året som jag har haft privilegiet att få rida henne.

Efter vår terrängövning så var det inte slut på träning för min del - nä då var det bara att ta sig hem för att svepa om till löparkläder, som tack vare det fina vädret igår kunde bestå av endast shorts och t-shirt!

9,4 km avverkades tillsammans med Fredrik.

Såväl häst som ryttare fick en ordentlig träningsdag med andra ord.

Jag tror inte att jag är ensam om att känna träningsverken komma krypandes i hela kroppen!

Men det är härligt och jag älskar det!!

 

 

 

 

Igår besökte Fredrik och jag Malmö Arena, där spanska ridskolan från Wien höll en fantastisk show. Och vilken show sen! Jag säger bara wow! Sådär kan man ju önska sig att man kunde rida! 

I två timmar fick vi se dressyr utan dess like!! Lipizzanerhingstarna var så otroligt välskolade och vi bjöds på bland annat på uppvisningar av skolor ovan mark, solonummer med tömkörning, skolorna utföra med endast 1 hand, kadrilj och såklart mycket höga dressyrskolor och rörelser såsom passage och piaff och galoppombyte i varje. Men mest av allt blev jag imponerad av skolorna över marken - där hästarna utförde levad, kapriol och courbette. Dessa 3 rörelser kräver extremt mycket samling och tar ofta 6-9 år för en häst att lära sig. Och då är det inte ens alla hästar som kan göra dem. Alltså, med andra ord ett mycket svårt dressymoment för en häst att lära sig. I showen kallade de dem 6 hingstarna som kunde utför dessa rörelser för stjärnorna, vilket dem ju med allt rätt kan få kallas, tycker jag.

Av dessa 3 svåra rörelserna blev jag som mest imponerad av courbetten - en rörelse som brukar utföres efter levad och som innebär att hästen gör ett flertal hopp framåt stående på bakbenen med framdelen upplyft och frambenen alleles stilla framför sig.

 

Tänk om man kunde rida så!

Eller att som t ex den tömkörande mannen kunde få sin häst att göra galoppombyte i varje - med endast tömmar och till råge på det- utan några synliga tecken!! Det kallar jag väldresserat...

Jag kan definitivt rekommendera Er som inte varit på Spanska Ridskolan att se showen om ni får möljighet! 

Om jag får möjlighet att åka till Wien i framtiden skall jag definitivt boka in ett besök just där!

Jag började ned en tidig tvätt-dag, vilket är skönt, då man kan få gjort undan sådan ganska tråkig syssla och därmed ge plats för roligare aktiviteter!

Bland annat skall det hinnas med träning - för såväl ryttare som häst. 2 pass med Nelli och ett löppass står på schemat. Jag är dessutom nattvakt i helgen, så lite kattmys skall också hinnas med. 

Sedan hade vi tänkt hinna med att besöka en cykelaktion, hinna med en fotoshoot, hinna njuta av det fina vädret i form av promenader och en fika i solen, vi får helt enkelt se vad helgen bjuder på!

Mest ser jag dock fram emot spanska ridskolan ikväll, det kommer bli såå roligt! 

Önskar alla läsare en trevlig helg!

Dagen har i högsta grad gått i hästens tecken.  Både vad gäller klädval och sysselsättning. 

Igår gick jag nämligen en liten sväng på stan och fann något som jag äger väldigt lite av - nämligen en scarf med hästmotiv dessutom! Jag föll pladask för det vackra motivet....Och just scarfar har jag väl digt lite av, så en tillökning på accessoar-fronten skadar inte!

 

Jag valde att matcha scarfen med min silver-gråa kavaj och ett par ljusa slitna jeans, riktigt vårsnyggt tycker jag!

 

Dessutom bar jag även mitt favoritarmband som också är hästinspirerat - ett flätat läderband med ett guldbett!

Kvällen har tillbringats i stallet, med Nelli-bus.  Eftersom vädret har varit helt fantastiskt idag, valde jag att rida ut, istället för att harva runt i ridhuset a.k.a "växthuset" som Kajsa i stallet kallade det. 

Vi tog en lång härlig uteritt, där allvar blandades med lite skoj för Nelli. Vi tränade på galoppfattningar och galoppombyten, ökningar och minskningar samt några enkla skutt över teränghinder. Sen skrittade vi lååång sträcka och bara njöt av solen och den underbara värmen. 

 

Helgen kommer att fortsätta i samma anda - nämligen hästar. 

Lördag och söndag kommer jag att tillbringa tid i stallet med Nelli, vi skall bl a på söndag ge oss på att hoppa lite terränghinder. 

Imorgon har Fredrik och jag dessutom biljetter till Spanska ridskolan från Wien. Det skall bli så roligt att se denna föreställningen. Jag har tyvärr inte haft möjligheten att åka till Wien och se dessa fantastiskt fina hästar, därför är det extra roligt att få se dem under deras första besök någonsin, i Sverige. 

 

 

Fredrik och jag har varit iväg hela dagen idag och blivit inspirerade. Vi har nämligen varit på kick-off, men inte vilken som helst. Kick-offen var det Jan Bolmesson (svensk ekonomiföreläsare/profil) som höll i, den handlade i korta drag om att komma igång med att göra förändringar i ens ekonomi och framtid.

En kickoff som var början på en utbildning, för människor som är intresserade i sin privatekonomi och som gärna vill sätta sig in i den och få den att jobba för en, istället för att jag skall jobba för den. Vi tillbringa hela dagen tillsammans med ca 50 andra personer, där vi fick höra mycket intressanta föreläsningar, gjorde övningar och skapade ideér likaså kontakter. Ojoj, jag skall säga att det var LÄNGESEDAN jag satt på någon föreläsning om INSPIRERADE mig så mycket! Denna kick-off gav jag mig själv och Fredrik i present, då jag tyckte att jag vill göra något åt min situation. Dem som känner mig, vet nämligen hur pass lite intresserad av allt vad ekonomi heter.

Inte ointresserad i den bemärkelsen att jag inte bryr mig om min ekonomi, absolut inte, men jag är som 95% av befolkningen i vårt land, jag får min min lön/studielån den 25:e varje månad, jag betalar mina räkningar den 26:e - dvs man betalar alla andra som skall pengar av en, jag konsumerar det jag måste eller vill ha, finns det sedan något över - så sparar jag det.

Detta är jag inte ensam om, det gör enligt statistiken 95% av befolkningen! En annan skrämmande sak som vi också fick lära oss, var att 16% av svenska befolkningen inte skulle klara en oförutsedd utgift på 8000 SEK, vilket lät skrämmande tyckte jag! Ännu värre var FAKTUM att 4,4 miljoner av svenskarna har INTE 25 000 kr på ett spar-/buffertkonto! Det motsvarar nästan hälften av befolkningen. Vi är med andra ord ett rikt land, men med en mycket fattig befolkning. Mer än lite skrämmande tycker jag...

Efter idag kommer jag inte att fortsätta med att göra som jag ALLTID har gjort. Med dem verktyg och den inspiration jag har fått så kan jag bara se tillbaka och önska att någon hade talat om för detta tidigare!

Vi gick båda två St Gertrud´s med stora leenden och en härlig känsla i kroppen. Jag kände att jag fick ett moment, där jag upplevde att ekonomi faktiskt ÄR kul, särskillt när det handlar om ens egen! :)

 

En lite kul grej som jag tog med mig ifrån dagen, var bl a att det inte längre är negativt att ha PMS, varken som kvinna eller man - för jag är väl knappast den enda som vill få Pengar Medan jag Sover? :)

Mer om min resa i ekonomins värld en annan gång. 

 

Måste säga att det har varit riktigt skönt att "göra något annat" nu, efter denna veckan som har gått med 2 tentor och massor med plugg!

För min del väntar nu 2 veckor ledighet från skolan, inte helt fel!

 

Hoppas ni får en trevlig söndagkväll!

 

På väg till föreläsningen:

 

 

 

 

 

Wow, jag är frälst, jag har nog hittat mitt favorit-sushiställe i Malmö.
Idag har jag tillsamman med Kajsa avnjutit en fantastiskt god sushimeny på Chillout. Till det drack vi ett par olika sorters öl, speciellt en blev vi båda förtjusta i, nämligen "Crabbie´s ginger beer". Kan varmt rekommendera den om man gillar öl som är lite åt ciderhållet - utan att vara för sliskig och söt.

Just Chillout har jag velat testa väldigt länge, dels för att jag alltid brukar springa förbi det stället när jag skall till Pildammsparken för att löpträna (vilket ju händer rätt så ofta ;) och det ser alltid väldigt mysigt ut därinne när passerar restaurangen. Att stället ifråga ligger max 5 minuters gångavstånd från mig gör inte saken värre. Jag hade höga förväntningar på stället - och jag blev inte besviken!
Jag kommer definitivt att besöka Chillout inom en snar framtid igen.
Vi hade det hur trevligt som helst och hade en mycket trevlig afton med mycket att catcha up, sedan vi såg senast. Idag hade vi ingen stress för någon som helst, ingen skola, inga måsten. Det är så skönt med sådana kvällar, som varit få under veckorna fram tills tentan förra torsdagen.
Nu kallar sängen. Natti Nattis

Dess fina tomtarna fanns inne på "Norrgavel". Så mysigt med allt julpynt som säljs överallt nu! 

  Vi läser just nu Infektionsmikrobiologi och delen vi labbar på är just parasitologi. Himla spännande och intressant, även om det vissa dagar känns rätt hopplöst att se skillnad på alla larvstadier , ägg, arter mm mm! 

Jag måste ju bara erkänna för mig själv att jag är en jäkel på att fixa saker när jag väl får för mig att fixa något. 

Jag blir likt en virvelvind, som snurrar runt i lägenheten och bara sveper med mig att som ligger på fel plats eller allt som skall fixas blir så himla bra, när jag är på det humöret. Idag var en sådan dag.

Jag började med att byta ut alla mina "tjockis-galgar" på min klädhängare till tunna fina stålgalgar, vilket bliev skitbra, då de nya galgarna dels inte tar någon plats alls och det blev enhetligt och snyggt. Får visa er en bild på det en anna dag.

Dock fick mina kavajer, blazers och lite tjockare/tyngre ulltröjor hänga på mina fina gråa IKEA-galgar, då det kan bli lite för tungt att hänga sådana sker på så tunna galgar. Sedan var jag iväg och jobbade i butiken, dock hade vi extremt LITE att göra, då inga kunder antagligen ville ge sig ut efter att "Sven" varit ute och härjat... Tur var att jag hade fått hjälp med att få mina sommardäck utbytta mot vinterdäck i onsdags av snälla Lennart, annars hade jag nog inte kommit fram till jobbet idag, om man säger så...

 

Efter jobbet åkte jag vidare till stallet, sedan var det bara att skynda sig mot stan, då jag på min "to-do-list" både skulle hinna med IKEA, ILVA och en mataffär. Samtliga 3 hanns med och jag kom hem både en mini-julgran, julklapp och en hel del mat, rikare, Det här med julgran..Jag har varit väldigt tveksam mot att ha en liten gran hemma, dels på grund av att det är "bökigt" att fixa & släpa hem en, dels för att jag bor inneboende och då känns det lite lika roligt att fixa en massa i en lägenhet som inte tillhör en själv. Men så har jag ändå kommit mer och mer till insikt att jag just nu lever lite som att livet "vore på paus", vilket dels beror på att jag aldrig hemma då jag jämt flänger nånstans och det känns som att jag inte är hemma mär än att jag är här och sover och sen åker jag igen, sen dels för att Fredrik ju bor i Upp.., eller nej Stockholm menar jag, (har fortfarande inte vant mig vid tanken, haha!) och jag har liksom inte haft lust för att fixa enbart för mig själv. På senare tid har jag dock känt att det är rätt tråkigt att leva i dem tankarna, livet är ju här och nu, det gäller liksom att njuta av det och ta vara på 

det som är här och nu. Därför beslöt jag mig för att jag ändå skulle ha en julgran i år, än om det bara skulle vara en MINI. Sagt och gjort. På IKEA fann jag den gulligaste av minigranar. Till den fann jag dekoration i form av en batteridriven ljusslinga samt små "paket". 

I fredags så jobbade Fredrik och då passade jag på att gå en sväng på stan, för att sedan ta mig ut till Globen, där Stockholm Horse Show hålls denna helgen. Sååå många fina hästar och duktiga ryttare! Jag blev riktigt inspirerad faktiskt, får se vad Nelli tycker om mina idéer när jag kommer hem. 

Nu står iallafall storstädning av Fredriks gamla lägenhet på schemat, en tur till IKEA samt lite lunch innan vi beger oss tillbaka till Stockholm. 

Hejsvejs!

Det tar sig i lägenheten! 

Dagen till ära bar jag min fina svarta hatt. Det har  nämligen små-duggat mer eller mindre hela dagen, så lite att det hade varit överdrivet att ha ett paraply, men lite för irriterande att få de där smådropparna i ögonen, därför blev hatten den perfekta lösningen. 

Jag älskar klassiska accesoarer, såsom hatt exempelvis, det är både snyggt och feminint tycker jag. Dock har jag en tendens att bli lite "för rädd om" mina saker, jag har t ex flera hattar, men då fallet ofta (tyvärr!) är så att de saker jag fastnar för och köper brukar vara med en för stor prislapp för en student, så blir jag lite försiktig med att använda just dessa saker, jag vill liksom inte sita på dem i "onödan". Eller så här var det till för något år sedan, tills jag insåg att jag har plagg i garderoben som hade hängt därinne hur länge som helst, vissa med prislappen på fortfarande. I det ögonblicket insåg jag att det var slut på "samla på sig" saker som inte kom till användning, därför använder jag det mest jag köper oftast inom kort framtid. Så har det även varit med hattar. Men numer är jag alltså lite bättre på att faktiskt använda mina saker.

På tal om hatt...När man åker så mycket kollektivt som jag gör, så stöter man ofrivilligt på lite speciella människor, lite "original" kan vi kalla dem. Idag var en sån dag. Idag var det dock ett ganska roligt "möte" som fick mig att småskratta lite inombords. Jag skulle precis hoppa på Metron i Köpenhamn, när en man kommer fram och petar lite lätt på mig, varpå jag förvånat tittar upp på honom.

-Är du från Paris, eller skall du till Paris, frågar han mig.

-Ehm, nej skall jag inte, svarar jag. När mannen hör att jag är svenska, ler han jättestort och talar om att svenska minsann är nästan lika vackert som franska. Sedan ger han mig beröm för min hatt och säger att jag klär i den. Jag hinner knappt säga "tack" innan försvinner han iväg. Det bör tilläggas att mannen ifråga ser ut att vara direkt tagen ur en engelsk jakt, tänk er tweedkavaj, jakt-knicker, gubbkeps och allt det där. Dessutom hade han en träkäpp som såg dyr ut. 

En käck liten gubbe, jag undrar om det var hatten han tog mig för att vara "fransk" på? :-)

 

Bjuder på en "selfie" på mig & hatten. Visste ni förresten att just ordet selfie är ett ord som numera är med i den svenska ordlistan? Undrar om det är instagrams och facebooks förtjänst?

 

 

Just nu är det 100% eller inget. Jag väljer det första.

Ett nytt hål i bältet eller mitt livs utmaning, jag vet inte.

Men jag vet att jag skall dit. Jag vet inte om jag kommer klara det,

men jag försöker hellre och misslyckas, än låter bli och undrar hur det skulle ha varit om jag försökte.

Jag har inget att förlora, mer än några extra kilo. Oavsett hur mycket svett, blod och tårar som skall till, så skall nå dit jag vill. För jag vet att jag kan och jag skall.

 

 

Nu sitter jag här framför datorn och avnjuter doften av min nylagade risotto, som sprider sig i mitt kök. Gud, så hundgrig jag blir bara av tanken att snart få äta denna underbara italienska rätt, som står högt bland favoriterna hos mig. Ni som känner mig vet att jag är väldigt betuttad i allt som heter Italien och Italienska köket är en stor favorit, än om den inte alltid är det nyttigaste alternativet. Men just idag så känner jag mig extra förtjänt av en god måltid. En måltid som jag hade satt upp som mål skulle vara klar att servera kl 20.00. Inte illa pinkat för att ha börjat göra den efter kl 19...

Det är härligt att kunna hålla sina deadlines och klara sin mål. Ett annat mål jag faktiskt har klarat är just det som rubriken omskriver, nämligen att hålla ett löfte, som jag givit mig själv förra veckan.

Nu låter det som att jag inte brukar hålla löften mot mig själv, haha, men det brukar jag faktiskt. Dock var det i just detta avseendet ett lite jobbigare löfte att klara av att hålla, då jag för tillfället håller på att avancera min löpträning och ta den "till nästa nivå". Kanske ni tänker vådådå? Men just detta löftet var dock lite extra kämpigt att klara av just vecka som gick, då jag dels var på jobb mellan ca kl 7- 17.30 VARJE dag, jag hade hand om lilla Nelli på helgen, hade Fredrik på besök hela helgen samt skulle annordna en familjemiddag på helgen. Utöver detta så var målet att springa och inte springa mina 2 mil/ utan addera ytterligare 1 mil, dvs 3 träningspass på en vecka. Normalt sätt brukar jag springa tisdagar och torsdagar, men nu skulle det adderas ytteligare ett pass. Lätt kanske ni tänker, men nej, lätt var det baske mig inte, då jag i princip däckade i sängen kl 20 på fredagen, efter jobbet, så trött var jag, både mentalt och fysiskt, men främst mentalt. Att fara och flänga är jag van vid, men ibland så säger det stop och det gjorde det sen, i lördagsem/kväll. Jag och Fredrik hade planerat att springa ihop på lördagen, men det fanns liksom inte ork eller energi eller tid hos någon av oss till det. På söndag när jag återvände hem från stallet så var jag lite bitter, då min och Fredriks löprunda inte hade blivit av på lördagen och nu stod jag här mitt på söndagen och behövde åka och handla till den där middagen vi skulle ha på kvällen. Handlelista skulle skrivas, matvaror inhandlas, matan lagas, osv osv, ni fattar själva, MYCKET att göra, men så LITE tid. Dessutom hade Fredrik fått ont i halsen och var av förståeliga skäl inte särskillt pigg på att löpträna med mig.

Paniken började då smått infinna sig hos mig, skulle jag som verkligen LOVAT mig själv att "no matter what" ge mig ut och springa min så efterlängtade, löprunda, behöva strunta i det?! Nä minsann tänkte jag, jag hoppade i träningskläderna och snörde på mig löpskorna och gav mig ut och gjorde min 3:e mil!! Jag var stressad, sen och allt, men JAG GJORDE DET! och det var det viktigaste, för jag menar om man inte kan hålla ett löfte mot sig själv, hur kan man då veta att man kan hålla löften mot andra? Nä, det är något som jag verkligen lärt mig, att hålla löften mot sig själv (och inte minsta andra) är något eorhört viktigt och visar att man har lite självrespekt. Och har man inte den självrespekten, hur skall man då kunna ha respekt mot andra?

Som sagt, löften är till för att hållas, precis som mål är till för att uppnås. Efter den gångna veckan så måste jag faktiskt ge mig själv en klapp på axeln och få känna mig nöjd med att jag har åstadkommit en massa bra saker och lärt mig massor. Jag ställer alltid så höga krav på mig själv att jag ibland inte inser vad jag faktiskt genomför på vägen, det är en sak som jag måste lära sig, att uppskatta det jag har åstadkommit och inte bara  ha full karriär framåt, då missar man lätt saker på vägen. 

Hur som helst mitt mål på 3 mil gav mig mersmak och nu är alltså 3 löppass i veckan något som skall hållas.Jag tycker ju att det är så himla härligt med löpning, så egentligen är det inga problem, att välja träning framför tv:n eller datorn är inget jag har svårt för, det som stressar mig är ju egentligen bara plugget. Men återigen, allt är en prioriteringssak. Jag kommer ta mina 2 "vanliga pass" och sedan försöka köra ett distanspass på helgen, där jag skall träna kroppen på att "hålla ut" mer än att springa fort. Det passar bra att göra när man är lite ledig på helgerna och kan lägga 1,5 h på löpningen utan att känna att man springer i evigheter i mörker.

Skolan har för övrigt kommit igång igen, denna veckan började en en kurs som heter "Infektionsmikrobiologi" och behandlar bakterier, virus, parasiter, mm. Tror att denna kursen kommer bli riktigt intressant, även o den blir tuff. Sedan ser jag faktiskt fram emot resten av veckan riktigt mycket. Imorgon fyller min kära syster-yster hela 15 år och det skall firas till helgen. En annan efterlängtad festlighet hålls även i Köpenhamn, eller "Fest-hos-Alex" som beteckningen som den numera går under! På lördag står även en träning för min fantastiskt duktiga tränare på schemat, dressyprogrammet skall ridas igenom för att förhoppningsvis kunna komma ut på en programridning inom snar framtid. En hel massa kul att se fram emot, efter en fullspäckat skol-vecka!

 

Önskar alla läsare en fin vecka! 

Har nämligen tenta i "Immunologi och allmän patologi" på onsdag, så det är mina planer för i helgen, typ. Jag och Fredrik skall dock faktiskt på 30-års fest ikväll, så jag tar en halvdags-paus senare, inte så synd om mig ändå,med andra ord!! Skall bli väldigt roligt att gå på den festen, människorna som Gustav känner brukar vara väldigt roliga och festglada så det kan ju inte annat än att bli lyckad tillställning.

Känner att jag har pluggat på bra i veckan, så har för en gångs skulle inte så dåligt samvete för att kag går på feat helgen innan en tenta. Jag och Annika har suttit typ varje dag denna veckan så gått från morgon till sen eftermiddag och nu hinner jag förhoppningsvis med en del under dagen här. 

Kursen har varit bra, mycket detaljer att ta in, men nu när man förstår hur saker och ting hänger ihop så känns det faktiskt bra!! 

Nu måste jag back to business, så att säga! 

Önskar alla läsare en bra helg!! /N

Nu var det liksom dags igen....krock med häst. Oavsett "vems" fel det är, bilisterna, ryttarens, hästens eller någon helt annans, så snälla tänk på detta när ni är ute i trafiken, oavsett om ni gå, kör, rider osv. Var försiktiga och tänk på konsekvenserna av ert handlande. Det är inte många dagar sedan jag läste ett blogginlägg av en tjej som skrev om det här fenomenet "att passera hästar med bil". Där folk körde på tok i för hög hastighet, vilket leder till många tragiska olyckor. Jag har själv varit med om så MÅNGA gånger när bilar kör förbi en när man sitter till häst i så hög hastighet att även den mest trafiksäkra häst kan bli rädd & hoppa till. hästar räknas i Sverige som fordon och har lika stor rätt att befinna sig på vägarna som bilar, cyklar och fotgängare. Jag är fullt medveten om att man själv också skall vara uppmärksam när man rider och hålla ut till kanten, men att bilar susar förbi i 90-100 km/h så känns det inte så himla tryggt.

Så därför hoppas jag att alla bilister tänker sig för en extra gång, när de passerar en ryttare, gör det i LÅG hastighet. Man vet aldrig om hästen reagerar på något, det kan komma en plastpåse flygande eller en kanin kan komma hoppande ut på vägen. ALLA inblandade kan komma till skada...

Tack.

Jag har så länge jag kan minnas alltid varit intressrad av träning och sport. När jag gick på gymnasiet var idrott faktiskt ett av mina favoritämnen i skolan, ett ämne som jag kom att sakna MYCKET när jag vart klar med gymnasiet. Så har det dock inte alltid varit, när jag var mindre var jag ganska "dålig" på idrott, även om jag tyckte det var skoj. Jag lärde mig t ex simma mycket senare än andra barn gjorde och var länge rädd för vatten, något som jag idag inte längre är, samt att jag är helt ok på att simma, men det var något som jag skämdes för när jag var yngre. När jag skulle hoppa från högsta trampolinen i simhallen så var jag bokstavligen så rädd, att jag trodde jag skulle dö, när jag hoppade, haha!

Under min senare barndom och tonår ändrades det där dock och jag blev ganska duktig på olika sporter. Jag red aktivt & tävlade i lätta klasser i både dressyr och hoppning, spelade innebandy i ett duktigt tjejlag, jag älskade friidrott och orientering och alla idrottsdagar i skolan var mina favoritdagar. Idrotten kom alltså mer och mer att bli ett favoritäme i skolan och att jag var en av de snabbaste tjejerna i klassen gjorde ju inte saken sämre direkt.

 

 Idag är jag fortrande mycket intresserad av träning och hälsa och tränar regelbundet och gärna! Jag har inte längre någon egen häst, då jag anser mig inte ha tillräckligt med tid som en häst förtjänar, med tanke på hur späckat livs-schemat ser ut just nu. Däremot har jag hittat en annan träningsform här i livet, som jag verkligen älskar mer och mer ju längre tid som går, nämligen LÖPNING.

Min starka förkärlek till just löpning har jag ingen exakt förklaring på vart den kommer ifrån, men jag tror att en kombination av att jag tycker det är roligt, jag är bra på det och det är så enkelt att utöva, har gjort löpningen lite till ett måste i min vardag. Jag har i alla fall sedan grundskolan tränat löpning och sprungit relativt snabbt i förhållande till andra tjejer. Jag minns så tydligt en idrottlektion på min gymnasieskola, jag gick nog i tvåan, där vi sprang på tid och jag tror det var 5 km, jag sprang om alla andra tjejer (eftersom jag läste estetiska programmet på gymnasiet så var vi ca 20 tjejer i klassen och en kille) och jag kunde ha sprungit mycket längre än så. Där någonstans fick jag en liten kick av just löpning och konditionssporter i allmänhet. Jag har fortsatt springa efter den tiden och jag sprang några tävlings mil-lopp där strax efter gymnasietiden. Sedan las löpningen litegrann på hyllan då jag skaffade min andra häst och all fokus las på henne och den träningen.

 

Jag fick åter upp ögonen för löpträningen när jag och bodde i Halmstad. Jag började tränade ganska mycket och all träningsresultat sporrade mig bara till mer - jag började cykla till stallet några gånger per v (ca 3 mil x 2 ggr/v) & springa några ggr i veckan igen. Samtidigt med detta höll jag igång en häst i full kondition, som jag red 5-6 pass i veckan. När jag sedan flyttade till Uppsala för att plugga, så var jag ganska inne i träningssvängen och inte helt ovanligt började jag dagen med en powerwalk och sedan en löptur rund Flogsta-området på eftermiddagen. Motivitionen hade dock en förmåga att tryta de mörka vintermånaderna i "norrland" (läs: Uppsala), därför blev träningen lite lidande pga detta. Jag sålde även såsmåningom min fina, fina Bella - så då försvann hästträningen också. Friskis & Svettis fick blir mitt tillhåll några månader på vintern, men det tröttnade jag på rätt fort.

När jag sedan flyttade ner till Skåne igen, så återgick jag igen till min kära löpning - jag börjde springa igen och har nu hållt igång mer eller mindre 1,5 år utan några längre uppehåll. Det är underbart att äntligen ha funnit något passande, som faktiskt fungerar i längden!

 

Under våren 2013 sprang jag ett X antal tävlingslopp, 10 km och startade även min hittils längsta distans, Stockholm Halvmarathon - 21098 m. Loppet sprang jag tillsammans med Fredrik, som jag mer eller mindre tjatat mig till att han skulle ställa upp i, men sedan var det jag som tog rygg på honom när det blev jobbigt :-) Ett lopp som var väldigt roligt och gav nog oss både (åtminstonde kan jag tala för mig själv -både självfortroende och självinsikt vad gäller löpträning). Löpning är ett fantastiskt lätt sätt att hålla sig i form, det är billigt-  du behöver bara ett par bra skor och lite funktionsplagg - så är du redo, du kan utöva det vart du än befinner dig (nästan iallafall!) och du blir pigg och uthållig av det - en perfekt träningsform helt enkelt! Jag jobbar just nu på nästa övertalningsprojekt, men vi får väl se hur det går! Ni som känner mig vet nog vad jag syftar på, jag kanske avslöjar det här i bloggen, tids nog!

 

Ibland, även idag när den där "motigheten" man hade mot löpning i början - inte längre finns, så kan det ändå kännas jobbigt att ge sig ut och springa, en kall, blöthöstkväll...men då försöker jag hitta motivation i olika saker, eller rättare sagt, i olika sätt att tänka på. Man måste, som mina kära Fredrik säger - hitta ett manta, något man kan koncentrera tankeverksamheten när det känns som värst/jobbigast. Ett mantra som kan "göra jobbet" när ens kropp inte tror att den klarar de.Anledningen till att jag skriver "tro" är för att det är vetenskapligt bevisat att ca 98 % av löpningen "sitter i huvudet" - så om du bara vill så klarar även kroppen det! Det är alltid sinnet som ger upp för kroppen, även om det kan kännas tvärtom ibland.  

Något annat som kan hjälpa en att bli motiverad är att kolla på denna Nike commersial- filmen som jag länkar till nedan. Jag lovar Er, att jag lätt hade kunnat ge mig ut igen och springa milen nu direkt, så peppad blir jag av videon! Så motivatioshöjande och så otroligt peppande film, att jag med glädje hade gjort om dagens 12 km (så lättpåverkad av "reklam" är jag ;-))

 

Nike 'Rise and Shine' commercial - Find Your Greatness

 Jag och Fredrik kämpar oss igenom ett vacker Stockholm, sista delen av loppet här. 

 

 

Hallo!

Idag har varit en lång men INTRESSANT dag, verkligen. 

När jag kom till kliniken på morgonen fick jag först åka ut med Louise, en ung veterinär som hade läst i Köpenhamn, precis som jag gör. Jag fick följa med ut på två olika hästvaccineringar. Louise visade mig hennes rutiner kring vaccination, bla att hon lyssnade på hjärta & lungor samt tempade. Hon visade mig även lite "teknik" kring intramuskulära injektioner, tex hur man kunde göra om hästen var lite nervös/stressad. Jag fick även se hur man fyller i pass,mm. Dvs pappersarbetet i samband med vaccinering. Det blev en del prat om hur man skall tänka med avmaskining och vikten av att ta ett träckprov innan man ber veterinären skriva ut ett avmaskningasmedel, för att undvika risken för resistens, som tyvärr har blivit allt vanligare, eftersom många hästar avmaskas på rutin, vilket man i ca 50% av fallen inte behöver göra, om man tar ett träckprov först!

 

På eftermiddagen åkte jag med en annan veterinär, Hans, en mycket duktig tysk veterinär med massor av kunskap och erfarenhet som hade flera olika intressanta fall. Jag fick vara med när hälsointyg skrevs, sårskador togs omhand, samt blodprovtagning för Cushing syndrom (ACTH). Hans tog verkligen tid på sig och förklarade saker för mig och vi hade väldigt många intressanta disskutioner under dagen. En mycket uppskattad och lärorik dag, dessa ord kan man sammanfatta tisdagen med. 

En lång dag, MEN definitivt värt ALL tid. 

 

Allt oftare känner jag att jag verkligen har valt rätt utbildning. Jag kan ärligt hittils inte komma på en ENDA gång som jag har ångrat mig att jag har bytt utbildning och faktiskt "börjat om" sedan jag valde att hoppa av utbildningen jag läste tidigare, i Uppsala. Ja kan faktiskt inte komma på något annat jag hellre skulle vilja studera. Javisst är det tufft ibland, man "är aldrig ledig" och allt det där, MEN å andra sidan, så är jag väldigt  lyckligt lottad som får göra det jag verkligen vill och vetskapen om att man kommer att tillbringa dagar med att hjälpa våra underbara fyrfota vänner och deras ägare i framtiden kan inte annat än att göra mig glad och lycklig inombords.